Oidentifierade ingredienser

"Kan inte du finfördela maten åt Agda, lilla du?"ropar en röst ute i köket.
"Okej" svarar jag rösten så muntert jag förmår.
Jag muttrar för mig själv där jag går längs korridoren. Lilla du kan du vara själv, väser jag argt. Men inte så hon hör. Trots mina tjugosju år, så var jag fortfarande "lilla du". Träskorna klapprar argt mot golvet. De gör det omöjligt att inte väcka tanten som sover i fåtöljen. Jag biter mig i läppen då jag hör att hon vaknat till och nu ropar efter mig. Min rygg sjunker ihop lite, som ett försök att göra mig osynlig. Omöjligt. Kan hon inte lugna sig, tänker jag irriterat. Jag har ju inte tid nu.
Matvagnen är nu bara en meter ifrån mig nu, så jag låtsas inte höra henne. Den står bakom hörnet, så där ser hon mig inte, tänker jag glatt. Ropen slutar efter en stund. En suck av lättnad. Oförsiktigt slevar jag upp sörjan som kallas mat, så det stänker på väggen bakom vagnen. Äsch, tänker jag och ler lite för mig själv. Det får hon den andra torka bort. Det gör inte "lilla du".
Finfördela maten, tänker jag och himlar med ögonen. Finfördela är väl bara ett finare ord för passerat eller mixat tills ingredienserna inte går att urskiljas från varandra. Göra mat till en sörja, är väl ett passande ord. Den sörja de gamla på avdelningen får äta.
Plötsligt känner jag ett obehag i mellangärdet. Ska jag också hamna där i fåtöljen en dag? Tanken på att kanske jag en dag ska sitta där och äta sörjan. Det får mig att rysa av obehag. Jag skakar lite lätt bort tanken med en släng i spegeln bakom mig. Ett ung ansikte ler tillbaka mot mig. Det är inte dags än, tänker jag triumferande och trippar iväg på unga ben till Agda i fåtöljen.
"Varsågod" säger jag och sätter på henne hakklappen. "Det är finfördelat, Agda. Det är korv och potatismos".

Utmaning 2011:15 - 15 januari Skriv om att finfördela. http://skrivpuff.blogspot.com/