Det var en torsdag några veckor senare som Gustav bestämt sig visa sin unika förmåga. Matkassarna efter matinköpet stod på randiga trasmatten i köket, när Gustav valsade in och inspekterade. Sakta och försiktigt nosade han på alla matvaror en efter en. Jag tog upp de en efter en så lilla Gustav nådde upp Sedan från ingenstans fräste han och reste ragg när jag höll upp ett fryst paket med räkor. Jag öppnade det. Ingen disinkt lukt mötte mig och golvade mig precis, men Gustav var bestämd. Om jag så mycket som petade på paketet kom fräset. Gustav fortsatte inspektera och där kom det igen. Mjölken. Gustav hade rätt. Den var nog sur och klumpig. Gustav är en väldigt klok katt, ska du veta.
Efter det får Gustav alltid inspektera mina varor. Själv ser jag ju lite dåligt på äldre dagar. Ibland kan jag inte riktigt känna att sardinburken han pekat ut verkligen är dålig. Samtidigt så är det ju allmänt känt att på äldre dagar blir både lukt och smaksinnet sämre. Gustav är då bra att ha, även om han insisterar på att äta upp allt dåligt. Mina händer är det i alla fall inget fel på och tror nog Gustav blivit lite rundare.
Låter mysigt med katten Gustav :-).
SvaraRaderaHon behöver Gustav. Helt klart.
SvaraRaderaStackars matte som får med sig så många dåliga färskvaror från affären!
SvaraRaderaEn helt annan katten Gustav!
SvaraRaderaVille han inte äta räkorna då.
SvaraRaderaBra text
Skrattar gott. :) <3
SvaraRadera:) Härlig beskrivning av speciella personligheter - både katt och fru.
SvaraRaderaÅh vad jag saknar en katt när jag läser din text. Trots att jag inte är hundmänniska har vi två småtroll som hoppar omkring i huset.
SvaraRaderaDet är för barnens skull vi skaffade dem.
Först trodde jag att du skulle skriva om min favorit Garfield(katten Gustav), och på sätt och vis blev det ju det.