torsdag 6 januari 2011

Katten Gustav

Inte visste jag när jag fick hem min gulrandig lurvboll till kattunge att han ägde en speciell förmåga. Gustav döpte jag honom till . Snön hade inte töat bort ännu när Gustav kom hem till mig, så han höll sig mest inne. Gardiner, sladdar och möbler blev plötsligt oerhört intressant klätterställen och leksaker. Mitt lilla busfrö kunde somna varsomhelst. Ovanpå kokböckerna i bokhyllan i finrummet. Blommiga fåtöljen i sovrummet. Vintergarderoben en trappa upp. Eller lådan med silverbesticken i köket.

Det var en torsdag några veckor senare som Gustav bestämt sig visa sin unika förmåga. Matkassarna efter matinköpet stod på randiga trasmatten i köket, när Gustav valsade in och inspekterade. Sakta och försiktigt nosade han på alla matvaror en efter en. Jag tog upp de en efter en så lilla Gustav nådde upp Sedan från ingenstans fräste han och reste ragg när jag höll upp ett fryst paket med räkor. Jag öppnade det. Ingen disinkt lukt mötte mig och golvade mig precis, men Gustav var bestämd. Om jag så mycket som petade på paketet kom fräset. Gustav fortsatte inspektera och där kom det igen. Mjölken. Gustav hade rätt. Den var nog sur och klumpig. Gustav är en väldigt klok katt, ska du veta.

Efter det får Gustav alltid inspektera mina varor. Själv ser jag ju lite dåligt på äldre dagar. Ibland kan jag inte riktigt känna att sardinburken han pekat ut verkligen är dålig. Samtidigt så är det ju allmänt känt att på äldre dagar blir både lukt och smaksinnet sämre. Gustav är då bra att ha, även om han insisterar på att äta upp allt dåligt. Mina händer är det i alla fall inget fel på och tror nog Gustav blivit lite rundare.

Utmaning 2011:6 - 6 januari Skriva om att fräsa.  skrivpuff.blogspot.com

8 kommentarer:

  1. Hon behöver Gustav. Helt klart.

    SvaraRadera
  2. Stackars matte som får med sig så många dåliga färskvaror från affären!

    SvaraRadera
  3. Ville han inte äta räkorna då.
    Bra text

    SvaraRadera
  4. :) Härlig beskrivning av speciella personligheter - både katt och fru.

    SvaraRadera
  5. Åh vad jag saknar en katt när jag läser din text. Trots att jag inte är hundmänniska har vi två småtroll som hoppar omkring i huset.
    Det är för barnens skull vi skaffade dem.
    Först trodde jag att du skulle skriva om min favorit Garfield(katten Gustav), och på sätt och vis blev det ju det.

    SvaraRadera