fredag 21 januari 2011

Skrivbordet

Kronofogden skulle komma hem till oss imorgon, tänkte jag medan jag satt i fåtöljen vid fönstret.
Pappa hade stängt in sig i sovrummet efter maten och mamma hade stykit kläder sen dess. När jag kom in efter vi lekt kurragömma på gården, hade hennes ögon varit rödmosiga. Förmodligen av gråt och inte av löken som hon själv hade sagt.

Fåtöljen knarrade lite under mig när jag växlade ställning. Jag såg bort mot det vita skrivbordet. Pappa hade kommit hem med det i en stor kartong. Det var för flera år sedan nu. Skrattat, gett mig en bamsekram och berättat att det var till mig. Inte till Tove eller Johan, utan bara till mig. Pappa och jag hade slitit upp kartongen, tagit fram beskrivningen och börjat montera ihop det tillsammans. Vi hade precis blivit färdiga, då mamma knackade på dörren.
"Åh, vad fint det blev, Marina" utbrast mamma och log stort. Hon började plocka undan kartonger, plasten och allt annat skräp vi lämnat efter oss. "Vad är det här?" mamma höll upp en skruv.
Pappa och jag tittade på varandra och sen på skrivbordet. En rynka syntes i pappas panna och han bläddrade lite i beskrivningen.
Mamma brast då ut i skratt. "Är det någon som har en skruv lös?"
Jag hade suckat högt åt mammas pinsamma kommentar medan pappa hade tyckt det varit roligt och fnisst.

Det var ett fint minne och skrivbordet hade inte ramlat ihop ännu, så var skruven kom ifrån vet jag inte. Imorgon skulle de komma, kronofogden som sagt, och titta på alla våra saker. Jag rös till. Igår när mamma sagt godnatt, hade hon sagt att jag inte skulle bli ledsen om de tog några av våra saker.
Stackars mamma och pappa, tänkte jag sorgset. Mina värdefullaste ägodelar, min dagbok, mina barbridockor och mitt smyckeskrin, hade jag därför gömt i ett dolt fack i skrivbordet. Där skulle Kronofogden aldrig hitta dem, tänkte jag nöjt.

6 kommentarer:

  1. Hoppfull text om utsatthet.

    SvaraRadera
  2. En tråkig verklighet för en oskyldig själ.

    SvaraRadera
  3. En mycket tråkig verklighet som speglas från ett barns vy

    SvaraRadera
  4. Sorgligt, men hoppfullt. Tycker om det konsekventa barnperspektivet.

    SvaraRadera
  5. Fint perspektiv på ett allt för vanligt och ledsamt problem. Håller med de övriga kommentater.
    Angående din kommentar på min tidigare puff så måste väl en rutinerad dykare hört talas om teknisk och blandgasdykning ;). Förutom Padi och Cedip-certifikat håller jag Tdi-cert för Trimix. Ville inte förstöra texten med för många tekniska detaljer.
    Tack för makalöst fina kommentarer! Märker själv att du har en hand med ord som gör det spännade och kul att läsa dina texter var gång :)! Keep it coming!! Kram

    SvaraRadera
  6. Fint balanserat och fint uppbyggd historia. Tänk att det kan sluta med nöjdhet ändå.

    SvaraRadera