Du går.

Dagen du flyttar är brutal inom mig.
Jag ler, går upp, klär på mig, borstar tänderna, äter frukost och lägger mig igen.
Du vet inte att jag gråtit efter dig. Mina kinder nariga av tårar i kylan. Mitt hjärta blödande i mitt bröst.
Du vet inte att min kropp saknar dina varje andetag. Jag är naken utan din famn runt mig. Inga kläder kan värma mig mer. Du vet ingenting om allt inom mig.

- Lycka till med allt, säger jag och försöker glittra med ögonen.
Så är du borta igen.

Bitar

Jag bär en bit av dig i mig.
Fingeravtrycket på mitt pekfinger.
De mörka ögonfransarna.
Ärret över mitt ögonbryn.

En dag

Först var vi kära. En sån kärlek som känns i varje muskel och varje andetag. Du var mitt allt.
Sen var vi arga. En ilska som kan bränna upp en hel stad.
Sen var vi ledsna. Tårar som tvättade bort det som brände inombords. Tårar i mängder som kunde fylla ett världshav.

Sen en dag så var vi inte det.
Vi var bara inte mer.

Det bränner på tungan

Länge har orden legat där och grott. En historia om två sökande ungdomar. En historia hur deras öden flätas samman till en stark stam.

Orden bränner i mig. Det är dags nu. Dags att skriva klart.
Dags att låta orden bli eld och låt allt brinna upp i en stor magisk scen.

Det är du. Det är hon
Det är vi.