När folk frågar mig hur vi träffades, svarar jag alltid "under vattnet". Det låter lustigt, som att jag vore en sjöjungfru och du en skeppsbruten kapten. Det låter som en skröna och saga, men det ät det inte. Det var kärlek från och med då och det är sanningen.
Det var ju jag som trillat överbord från Livets skepp, låg och famlade i det mörka vattnet, när du hittade mig. Din gummihand tog tag i mig, höll mig hårt och tog mig upp till ytan. I din groddräkt var du långt ifrån en sjöjungfru och inte alls lika graciös som en.
Den gången trodde jag att mitt liv var över, luften var slut och att jag inte hade en chans att ta mig upp till ytan. I mitt tunnelseende borde jag kanske ha sett ett svagt lockande ljus, men det gjorde jag inte.
Istället såg jag bara dina gröna ögon och i dem min framtid.
Härlig! Man tror vartenda ord.
SvaraRaderaÄndrade till "överbord";)
Så du blev dödskär ;)! Härlig romantisering :)!
SvaraRaderaIntressant! Undrar vad det lockande ljuset som "du" borde ha sett bestod av?
SvaraRaderaTvå första stycken gillade jag verkligen skarpt.
Säger som saqer. Man tror vartenda ord.
SvaraRaderaSå jäkla vacker
SvaraRaderaVäldigt fin sista mening. Åh, så fin.
SvaraRaderaja romantiskt
SvaraRaderaRomantik
SvaraRaderaHärlig text som börjar i det mörka och slutar i grönt. Hoppfullt och vackert!
SvaraRadera