Skeptiska Sara

I en etta på Södermalm bodde Skeptiska Sara. För att betala månadshyran levde hon på det hon älskade mest, nämligen att vara skeptisk.
Hon hade gjort sig ett namn genom bloggen, eftersom hon ifrågasatte ALLT och ALLA. På morgonen med kaffekoppen i handen satte hon sig ner, myste i morgonrocken och fingrade på tangenterna. Hon ifrågasatte normal svenssons liv med arbete, familj och villa. Hon bloggade friskt om nyheter, myndigheter, politik, sjukdomar och allt mellan himmel och jord. Det fanns oändligt mycket att vara skeptisk till.
Bloggen var populär och hon hade flera trogna läsare. Det var de som döpt henne till skeptiska Sara. Hon blev lite sur när hon först läst namnet i en kommentar, men insåg sedan att hon gillade det.
För att tillgodose läsarnas behov, försökte hon ständigt hitta nya vinklar så läsarna skulle hänföras och undra. Vissa dagar tog det mer än en arbetsdag att få till ett bra inlägg. Statistikdiagrammet på hennes konto visade så mycket som trehundra läsare och det ökade för varje dag.
Hon insåg förra veckan vart det här skulle bära hän. Hon hade undvikigt det länge nog. Det fanns inget stopp på den snöboll som rullade nerför backen och blev större och större. Det var dags. Med vemod skrevs hon det som skulle bli det sista inlägg.
Det var dags att ifrågasätta Skeptiska Saras egen blogg.