Varför?

Allt gick fort.
En sekund tog det för din knytnäve att träffa min ansike.
Det lät som den träffat en vägg. Något knäcktes. Jag glömmer aldrig ljudet.

Någon skrek bredvid mig, själv var jag tyst. Jag kände inget, allt skedde så fort.
Du sprang iväg, andra sprang med dig. Fotsteg överallt, innan jag blundade.

Någon bredvid mig gapade om blod. Jag öppnade ögonen.
Blod på mina händer. Blod på marken, massa blod.

Då kände jag det, smärtan. En fruktansvärd smärta i näsan, pannan och ena sidan av ansiktet.

Något rann nerför mitt ansikte, hamnade i min mun. Det var blod, mitt eget blod.
Det gjorde verkligen ont nu.
När jag kände med handen, insåg jag att du lyckats öppna ett sår i min panna, skada min näsa och gett mig ett sår vid ögonbrynet. Allt med ett slag, det var bra gjort.

Allt började bli suddigt framför mina ögon. Någon tog emot mig när världen började snurra.
Rädslan hade tagit tag om mig nu. Min strupe snördes åt, gjorde det svårt att andas.

Någon tog min hand, ledde mig iväg.
Chockat förklarade jag om och om igen vad som hänt. De var så många personer där.
Inombords var jag rädd, för dig, för att du skulle komma tillbaka och avsluta det du påbörjat.
Alla rörde sig snabbt, kände på mig överallt, stoppade blodet och gav mig tabletter.
Rösterna viskade runt omkring mig. De stressade rösterna frågade mig vad du haft i handen.
Förbryllade röster frågade om du bara slagit en gång.

De hittade dig aldrig. Du gömde dig. Du behövde aldrig stå till svars.
Du svarade mig aldrig på frågan, varför?