Personligheter

Likt Jekyll och Hyde, har jag olika personligheter.
På arbetet, med blåljus, sirener, höga hastigheter och blod, där är jag lugn, vänlig och bestämd. Jag formar mig efter situationen, och innan vi anländer är jag som ett oskrivet blad. Jag möter skräck, död och sorg metodiskt och vant. När vi är klara, ställer jag åter in mig på noll.

Hemma, med pojkvän, är jag en ragata, dominant och otrevlig. Där skäller jag över odiskad disk, strumpor på golvet och över bortglömda middagar. På natten då jag ramlar ner i toaletten på grund av en uppfälld toasits ger jag ifrån mig ett avgrundsvrål.

Med vänner, över fikat, är jag sprallig, rolig och en god lyssnare. Solstråle är mitt smeknamn. Den som ler genom kritik, gliringar och elaka ord. När vänninan fäller en tår över pojkvännen, är jag där med goda råd och tröstande råd.

Frågan är bara, vem jag gillar bäst.

Rynkor, välkommen

Rynkor, vart är ni?
Jag välkomnar er med öppen famn.
Min tjugofyraåriga hud har stannat av.
Arton år max.
Snälla, bara en liten rynka.
Så jag slipper visa leg på systemet.

Jag, dagisfröken?

Vi sitter på bänken utanför studievägledaren. Framför mig har jag ett test. Resultat lyder: Du ska arbeta med människor.
- Vet ni vad jag fick, jag ska arbeta med människor, säger jag glatt. Framför mig ser jag hur jag åker runt i en ambulans, blod sprutar, hjärtan stannar och jag räddar liv. Jag är en hjälte.
De andra tre tittar upp från sina papper.
- Ja, alltså du skulle passa perfekt som dagisfröken, säger Helena.

De andra två instämmer. Högljutt räknar de upp alla anledningarna till varför jag passar perfekt som det, snäll och lugn som jag är. Jag tittar förvånat på dem.
Jag, dagsifröken? Jag börjar göra om testet. Jag med mitt snitt på MVG, dagisfröken? Det var väl inget fel med det, men barn skrämmer mig. Jag känner inte ens några barn. I min familj är jag det enda barnet. Hjärtat hoppar över ett slag, när jag tänker tanken.  Jag vet inte ens vad en dagisfröken gör. Strupen snörps ihop.
I bakhuvudet hör jag mammas röst: "Jag vet att du kommer bli något stort när du blir stor".
Jaha, bara att tala om för henne vad testet visade då, undra vad hon kommer säga? Mamma som trodde jag skulle bli författare, bli en hjälte, förändra världen och gör en skillnad.
Bilden av min som en vardagshjälte bleknar, Helena är min bästa vän och brukar ha rätt. Hon kände mig väl, dagisfröken kanske inte var så dumt.

Studievägledaren ropar mitt namn och jag går in. Så fort jag satt mig säger jag argt:
"Det här är ett dåligt test, jag tycker inte ens om barn".
Studevägledaren tittar på mig och säger pedagogiskt:
"Varför gör du inte det då?"

Brunnen

Min vän,
har hamnat i brunnen igen.
Vattnet är kallt.
Det är djupt.
Det gör ont.
Försöker, kämpar,
vatten i munnen,
vatten i lungorna,
Jag trampar, kämpar
för din skull.

Längtan efter miljöombyte

- Jag vill åka bort, flytta till ett varmt land, säger Kajsa.
 Ninni himlar med ögonen.
- Gör det då.
- Men jag har ju inte råd.
Ninni stönar högt åt Kajsas svar.
- Stanna hemma då.
Ninnis ton är skarp och hård. Kajsa fnyser och vänder sig mot Sandra istället. Hon upprepar sin önskan och Sandra lyssnar uppmärksamt. Högt säger Kajsa:
- Det är tur inte alla har PMS idag.
Ninni slår på tangenterna på keyboarden och försöker skärma bort Kajsas gälla röst. Bakom ryggen hör hon att Kajsa fnissar löjligt åt något Sandra säger. Ljudet får Ninni att rysa. Själv skulle Ninni verkligen behöva ett miljöombyte, så långt bort från Kajsa som möjligt...

Australian Studies

Isak lade ner boken med en djup suck. Det här med "Australian Studies" hade visat sig vara mer arbete än han trott. Sista terminen på gymnasiet hade han haft sån panik. I en kurskatalog från Umeås Universitet hade han hittat kursen. Titeln intresserade honom och han sökte den. Det ångrade han nu.

Tentan börjar om exakt tjugo timmar, tänkte han när han såg på klockan.  Han räknade på fingrarna, i fyra timmar hade han suttit och läst.
Varför kunde inte bara all fakta fastna, tänkte han medan han gnuggade tinningarna. Huvudvärken hade kommit tillbaka igen.
Han gick ut i köket och hällde upp sjätte koppen kaffe. Isak, du klarar det, peppade han sig själv innan han satte sig vid skrivbordet igen.
I pappershög på bordet låg små minneskort han tillverkat för tentan. Han tog upp ett.
"Vad är en walkabout?", stod det på kortet.
Han knep ihop ögonen och försökte förgäves komma ihåg. Förbannade skit, tänkte han och slog näven i bordet. Han vände på kortet, läste svaret och stönade högt.
Det skulle bli en lång natt insåg han och gick in i badrummet för att leta fram några koffeintabletter.

Hemlängtan?

Hemlängtan, vad är det?
Som snigeln bär jag mitt hem på ryggen.
Sova på en soffa, bänk eller värmer mig i någon annans säng.
Jag är fri, utan värdsliga ting som hem.
En gång hade jag ett hem, dit vill jag inte igen.
Etanolluktande far och gråtande mor.
Så jag undrar igen, hemlängtan, vad är det?