Eldtunga

Solen utgjorde en skarp kontrakt mot de lilabruna bergen. Nedanför följde en slingrande orm av skog med tallar och granar, en urskog. Mörkret hade fallit ned och talat om för alla att det var dags att sova nu. De flesta låg i varma sängar och det hade hon också lust med. Med fiender i hälarna var det inget alternativ.
Eldtunga stack ner fingrar i mossan och luktade sedan på dem. Nigraer hade gått här för inte länge sedan, tänkte hon. De var på väg mot havet, vilket betydde att de följt hennes villospår. Hon spetsade örat och lyssnade. Tystnad.
Hon slöt ögonen och försökte få kontakt. Ilskan blixtrade till i ögonen när hon åter slog upp dem. Ännu ett bortkastat försök. Vad var det som hade skett? Varför fick hon inte tag i dem? Om hon bara kunde kontakt Mästaren kunde de beskydda henne från Nigraerna. Oron satte sig på hennes axel och följde med henne när hon rörde sig genom skogen.
De gröna skorna lämnade inga avtryck på marken och den långa svarta manteln dolde hennes sargade ansikte när hon fortsatte sin färd bort från havet. De klarblå ögonen antog en rödaktig ton i mörkret och observerade minsta skugga och rörelse. Eldtunga var tvungen att vara på sin vakt. Om hon kunde ta sig till bergen skulle hon vara säker. Hon stelnade till  när något rörde sig framför henne. För sent förstod hon att hon själv blivit lurad, de hade inte gått på det. En Nigra blottade tänderna i mörkret. Hon snodde runt för att se om hon kunde upptäcka fler.
"Förbannat", väste hon och bet sig i läppen. Snabbt slog hon ihop händerna, rörde munnen och började rita cirklar i luften. De dök upp från alla håll nu.
Besvärjelsen skulle distrahera hennes fiende, men frågan var om det skulle vara tillräckligt?

(Tema: skriv om att observera)

Ihärdig

Backen är lång och jag är kort.
Det gäller att vara ihärdig.

(Tema: skriv om att vara ihärdig)

Meningslöshet

Öka tempot.
Maxfart.
Pang.
Överhettad.
Rykande.
Bromsar.
Minimumfart.
Öka tempot.

Fjärilskotlett

"Tjoho", skrek någon i hallen.
Han vände kotletten i stekpannan.
Yrvädret svepte förbi honom med tjutande läten. Munnen visade de vita tänderna i ett stort leende."Nu har det hänt" Hon hoppade jämnfota upp och ner.
Han började hoppa med henne och tog hennes händer. "Fan vad bra"
Hon stannande. "Visste du redan?" Ögonbrynet höjdes förvånat.
"Du har väl blivit befodrad eller?" Han tvekade.
Ett åskmoln drogs över hennes ansiktet. "Nä, jag fick sparken".  Hon suckade.
Han stammade : "Men varför är du så glad då?"
Solskenet syntes åter i hennes ansikte. "Nu har jag all tid i världen och kan skriva på romanen."
Ett enerverande pipande avbröt samtalet. Fjärilskotletten låg svart och rök ilsket i stekpannan.

Galen diet

"Vad får du äta?"
"Hmm, vänta..." Hon bläddrade bland bladen i häftet. "Inte godis. Inte chips. Inte läsk. Inte choklad.Inte ostbågar. Inte popcorn. Inte dipp. Inte glass...". Hon grimaserade.
"Men herregud, hur ska du kunna överleva?" frågade trettonåringen förskräckt.

Skeptiska Sara

I en etta på Södermalm bodde Skeptiska Sara. För att betala månadshyran levde hon på det hon älskade mest, nämligen att vara skeptisk.
Hon hade gjort sig ett namn genom bloggen, eftersom hon ifrågasatte ALLT och ALLA. På morgonen med kaffekoppen i handen satte hon sig ner, myste i morgonrocken och fingrade på tangenterna. Hon ifrågasatte normal svenssons liv med arbete, familj och villa. Hon bloggade friskt om nyheter, myndigheter, politik, sjukdomar och allt mellan himmel och jord. Det fanns oändligt mycket att vara skeptisk till.
Bloggen var populär och hon hade flera trogna läsare. Det var de som döpt henne till skeptiska Sara. Hon blev lite sur när hon först läst namnet i en kommentar, men insåg sedan att hon gillade det.
För att tillgodose läsarnas behov, försökte hon ständigt hitta nya vinklar så läsarna skulle hänföras och undra. Vissa dagar tog det mer än en arbetsdag att få till ett bra inlägg. Statistikdiagrammet på hennes konto visade så mycket som trehundra läsare och det ökade för varje dag.
Hon insåg förra veckan vart det här skulle bära hän. Hon hade undvikigt det länge nog. Det fanns inget stopp på den snöboll som rullade nerför backen och blev större och större. Det var dags. Med vemod skrevs hon det som skulle bli det sista inlägg.
Det var dags att ifrågasätta Skeptiska Saras egen blogg.

Följ instruktionerna...

Steg ett: Kli i huvudet, en vridning åt höger och en åt vänster SEDAN slå upp boken. Ett tomt blad bläddras fram, RASKT! För långsamt, börja om..
Steg två: En linje dras mellan kvadranten över hypotenusan och roten ur två. Dividera med tjugofyra. Multiplicera med fyrtiotvå. Minus två komma två.  Detta för att komma fram till det gyllene snittet inom tretusensextio sekunder.
Inte FÄRDIG? Börja om..
(I beräkningen tas sedan även medellängden av en mus, diametern av en kanelbulle och phi med. En gnutta sanning och en stor dos lögn smulas sedan ner, observera detta är INKLUSIVE moms)
Huvudet skakas sedan i takt med delirummusik i tvåtakt. Etttusentvåhundratretttioåtta gånger. Exakt. EXAKT menade jag, börja om....
Om du läser detta redan NU, betyder det att du slarvat. Börja om!
(vi reserverar oss för eventuella missbedömningar i instruktioner gällande varan och för eventuella klagomål gällande resultatet eller uteblivet resultat. Instruktionerna ska inte följas utan att en gedigen psykologisk utredning gjorts)