Oförstört

Hon förde fingret till läpparna för att visa att han skulle vara tyst. "Sssh, kom", viskade hon. Orden flöt i böljande vågor in i örat på honom. Musik, hennes röst var musik. Ögonen glödde där hon stod i dörröppningen. Hur kunde en dödlig varelse ha sådana ögon undrade han. Hon tog hans hand, la kinden mot hans och viskade i hans öra: "Blunda, du får inte titta".
Han nickade lydigt och gjorde som hon sa. Han knep ihop ögonen hårt för att inte förstöra något.
Hon drog honom varsamt framåt. Luften, den blev plötsligt ren när han tagit några steg framåt. En doft, en eufori av dofter han inte känt förut. Det var nytt, som något oförstört.
Hon fnissade bredvid honom. "Öppna ögonen nu".
Han öppnade dem och bländades av synen.
Hon tryckte hans hand. "Nu vet du också". Hon förde åter fingret till läpparna för att visa att han skulle vara tyst.

(Tema: skriv om en invigning)