Ordkunskap

Fröken stod framme vid tavlan, hon skrev med krita på svarta tavlan. Hennes hår var uppsatt i en hård knut, inte ett hårstrå låg fel. Hennes dress, bestående av kjol och kavaj i matchande färg, var helt slät och inte en aning till veck. Det hade gått en maska på de svarta strumpbyxorna, precis ovanför de svarta skinnskorna. Fröken harklade sig, tittade ut över klassen med sina glasögon på nästippen.
"Nu mina kära elever ska vi ha ett oförberedd prov i ordkunskap"
Fröken såg nöjd ut när hon sa det. Eleverna drog häftigt efter andan. Längst ner satt Marina och försökte göra sig osynlig. Hennes hand höll hon för ansiktet, som om hon försökte göra sig så liten som möjligt.
Fröken harklade sig igen.
"Så så, nu lugnar vi ner oss"
Sorlet som uppstått efter frökens tillkännagivande tystnade tvärt. Fröken såg belåtet ut över de levande ljusen till elever som nu satt i bänkarna.
"Marina, kom fram till tavlan"
Marinas kinder blossade upp, då hon blev tilltalad. Hon reste sig försiktgt, sträckte lite på sig och försökte låta bli att titta på de andra där hon gick fram till tavlan. Lisa, den populäraste tjejen i klassen, fnissade när hon gick förbi. Marina försökte inte bry sig om henne, utan tittade endast på fröken som otåligt väntade.
"Marina, du får börja idag. Jag vill att du skriver upp  det ord jag säger på tavlan. Har du förstått?"
Marina nickade och svalde hårt. Hon hatade att stå i centrum. Fröken räckte henne en vit krita.
"Schema"
Marina skrev upp ordet. Hon drog en suck av lättnad, det ordet kunde hon.
"Bra, rätt" Fröken log mot henne. Marina vände sig för att gå mot bänken.
"Vänta lite, ett ord till, Marina. Du är inte klar än, lilla vän" Fröken rörde henne lätt vid axeln. Marina ställde sig vid tavlan igen. Kan inte det vara över nu? Hon kunde höra hur Lisa och Anna viskade om henne bakom ryggen, de fnissade lite då och då. Varför kunde inte de lämna henne ifred? Fröken märkte inget, utan stod och bläddrade i sina papper.
"Är du redo för nästa ord"
Marina nickade till svar.
"Avyttra"
Marina tog tag i kritan. Hon bet sig i läppen, kände sig osäker på stavningen, gissade och skrev upp ordet på tavlan. Hon vände sig mot fröken.
"Fel"
Fröken skakade på huvude, suddade ut hennes stavning A-v-u-t-t-r-a.
"Det stavas med Y, Marina. Det lärde vi oss förra veckan. Du måste lyssna bättre, lilla vän"
Hon ville sjunka genom jorden. Kunde inte fröken låta henne vara nu?
"Du kan gå och sätta dig igen. Bra försök, lilla vän"
Fröken vände sig åter igen till klassen.
"Anna, vill du vara snäll och komma fram?"
Anna grimaserade åt Marina och gav henne en armbåge i sida, när hon var på väg till bänken. Fröken såg inget som vanligt, hon bläddrade i sina papper. Marina satte sig vid bänken igen, lättad över att det var över.
Hennes hand stötte till något vitt, ett papper. En hopvikt lapp. Hon vecklade sakta ut den.
"Du suger" stod det med stora bokstäver. Marina skrynklade ihop lappen, tittade på klockan över dörren och tänkte att det bara var tre timmar kvar nu. Det skulle hon klara av om hon bara höll sig osynlig. Hon sjönk ner i bänken och hoppades fröken inte skulle ropa upp henne mer.