En morgon

Det är en majdag. En fågel sjunger utanför mitt fönster och himlen är täckt av vita moln. Jag öppnar ögonen men min kropp rör sig inte. Den har gett upp fast jag skriker åt den att röra sig. Jag blir liggande på sidan i sängen mot fönstret.

Ibland

Ibland låtsas jag att jag inte saknar dig.
Att jag är komplett. Jag skrattar åt andras skämt. Jag konverserar hövligt på middagar. Jag äter min mat. Jag sover på natten. Jag gör det jag ska
Men när jag låtsas...
Då ringer jag dig.
"Heeeey", så studsar din röst mot mitt öra.
"Vet du vad som hände mig idag?" Jag skriker ut det för det är så jag pratar. Du är van.
Att jag kan höra dig skratta åt allt tokigt jag gör. Vet du att jag råkade spara en dejts nummer fel och smsade honom när jag pratade med honom? Han var inte imponerad.
Det är alltid på låtsas det där. I verkligheten vet jag inte vart du är eller hur du mår, men det kan jag inte tänka på.

Att dansa i regnet

Vem av oss var egentligen mest galen? Jag tror det är oavgjort.

Det öste ned den dagen. Ändå plaskade vi runt i vattenpölarna.
Du brukade skratta åt hur intensiv jag kunde vara. Att jag kunde dansa non-stop som en besatt. När slutade du med det?

Ditt skratt kom i vågor genom regnet. Jag ville ha mer av det.
Jag satte mig med ned och doppade hela håret ned i pölen som i den filmen vi sågs häromdagen.
Ditt skratt var lätt och fyllde mig helt och jag älskade dig då. Varje stund med dig saknade jag inget. Du var min bästa vän.

Nyårsafton

Malmö. Nyårsafton.
Du är så vacker. Sminkad med eyeliner.
Jag tar en klunk av bubblet och försöker följa med i samtalet vid bordet.
Du ser på mig. De bruna ögonen hakar fast i mina.
"Så, jag har gjort en abort nyligen. Vad har hänt i ditt liv på sistone?"
Det blir tyst vid bordet. I alla fall upplever jag det så som att alla hört vad du sagt.
Du väntar inte ens på mitt svar utan vänder dig bort direkt och fortsätter dricker av det röda vinet.
Jag säger ingenting alls utan iakttar dig när du säger något till hon bredvid dig. Jag låter dig dra dig undan utan ett ord.

I efterhand är det ögonblick som det här som är en pusselbit.

Du.

Du blev mindre och mindre för varje gång jag såg dig. Ibland var det nästan ett helt år emellan. Dina nyckelben syntes mer och mer.

Jag sa aldrig något om det. En gång när du inte ätit på hela dagen vi umgåtts och bara tagit en cigg så sa jag något svepande om hunger. Du lagade mat åt mig men åt två tuggor själv.
Du svarade mig att du inte var det. Hungrig alltså.

I tunnelbanan skriker du nästan åt mig att jag inte fattar någonting. Jag fattade ingenting.
Du säger att du hatar alla män och att du vill sparka ned någon som tittar på dig.
Dina ögon skrämde mig då. Jag kände inte igen dig.

På gatan bakom Carmen säger du högt att du bara vill röka och bara ta något. Du vill ha något. NU! Du har inte gjort det på några dagar säger du samtidigt som du röker en cigarrett.
Jag svarar att jag förstår att det är tufft men du är inte där längre. Dina ögon ser något jag inte ser.
Du står framför mig men du är inte den jag älskar längre. Inte hon jag älskat sen 5års ålder. De bruna ögonen. De underbara läpparna. De smala fingrarna. Du är inte hon. Du är bara någon som tappat kontrollen.

När vi gör slut

Det är inte när vi gör slut som knäcker mig. Det är hur.

Ett sms: Jag orkar inte mer nu.

Så skrev du.

Efter 28 års vänskap.

Ingen förklaring. Fem ord. 

Jag åker bakåt i en tågkupé.

Vi som dansar i en vattenpöl vid 12 års ålder innan jag stoppar ned håret i en av dem.

Den promenad runt ängen vi tog med brustna hjärtan. Runt, runt.

Sighseeing med vin kl 11 i Prag när vi var 25.

När du blev gudmor till det finalste jag har.

Och alla koppar te jag fått när vi pratat om allt. Skratten, tårarna och kramarna.

Det swsihar förbi mig innan det är borta.

Det är över nu.

Du går.

Dagen du flyttar är brutal inom mig.
Jag ler, går upp, klär på mig, borstar tänderna, äter frukost och lägger mig igen.
Du vet inte att jag gråtit efter dig. Mina kinder nariga av tårar i kylan. Mitt hjärta blödande i mitt bröst.
Du vet inte att min kropp saknar dina varje andetag. Jag är naken utan din famn runt mig. Inga kläder kan värma mig mer. Du vet ingenting om allt inom mig.

- Lycka till med allt, säger jag och försöker glittra med ögonen.
Så är du borta igen.